Genom det här inlägget kommer bilder av några av de viktigaste personerna i mitt liv, eller saker som är kopplade till dem. Det betyder såklart inte att du inte är viktig om du inte ser din koppling ♥

Den här sommaren har jag tänkt mycket på vad som är viktigt för mig.

Det blir väl kanske så, när man är färdig med skolan och ska ge sig ut i djungeln. Vad vill jag göra? Vart vill jag bo? Vad får mig att må bättre i den situationen?

Jag bodde i Göteborg under ett par år, och trivdes väldigt bra, men det var inte förrns jag kom tillbaka till Karlstad som jag insåg hur mycket bättre det tempot passade mig. Jag älskar drivet som många människor har, jag älskar att kunna gå ut i skogen när jag vill, hälsa på folk jag möter på stan och att kunna ha en lägenhet där jag inte behöver flytta en gång var fjärde-sjätte månad (under de första 1,5 åren i Göteborg bodde jag på fyra olika platser!).

Det passar mig alldeles perfekt, och även om jag vet att det finns många som aldrig ens skulle överväga att stanna kvar i Värmland, så är det här jag vill vara.

Men det går inte att förneka att möjligheterna är färre här.

Tittar vi på priser anses jag som dyr i Karlstad, medan de i Göteborg jublar för att jag är så billig. Det finns betydligt färre tidningar med fokus på bra foto här, och att hitta en hyrstudio är nästan omöjligt. Kontorsplats nära stan kostade i Gbg 1500kr/månad, medan jag här får betala det dubbla.

Jag konkurrerar med många som har fotografering som hobby, som aldrig tar ut lön, och innan man byggt sig ett namn kan det vara svårt att förklara pris/kvalitétsskillnader för kunden.

Jag vill inte klaga, och det är klart att jag inte ger upp. Det tar tid, det säger alla. Alla vet att det tar tid. Samtidigt är det viktigt att se vilka förutsättningar som finns och vad jag kan göra av situationen.

“Stockholm är skit för mig. Jag hatar det. Men jag måste vara här, för det är här allting finns.”

I våras satt en av mina nära vänner vid mitt köksbord och drack te, och berättade om sitt liv i Stockholm. Förra året kom in på en fantastisk dansutbildning, som hon – enligt många- inte ens borde kunnat komma in på förrns hon var 25. Jag kunde inte ha varit stoltare.

Samtidigt blir jag så ledsen över det hon berättar för mig. Hon valde att komma hem till Värmland och göra sin praktik i Karlstad, för det är här hon växt upp, fått sin passion för dans och lärt sig allt hon kan. Självklart är det här hon vill lära sig om yrket. Baserat på endast vilken ort hon väljer att göra sin praktik på, får hon kommentarer som:

“Gör din praktik i Stockholm nästa gång, här har de mer erfarenhet.”

“Din handledare är säkert någon som inte blev en ballerina, utan fick nöja sig.”

Jag förstår att det handlar om någon som inte tänker längre än vad näsan räcker. Men jag har svårt att inte känna mig frustrerad och less.

Helt plötsligt är det bortglömt att det är de här personerna från Värmland som hjälpt henne att komma in på drömutbildningen. Att det är de som har hjälp henne bli så bra – som stått där och pratat om närvaro och känsla, sträckt fötter och rättat teknik. Att någon förringar dem till ett gäng misslyckade lantisar som inte lyckades ta sig till stan gör mig helt galen.

Det är lika dumt som när min bror, som jobbar med 3D och speldesign,  åker på ett säljmöte där han visar 3D-modeller och skisser, och får kommentaren:

Jaha! Kan ni sånt här i Karlstad?

Ja. Vi fick internet förra veckan, men vi lär oss snabbt! 😉

Ursäkta klago-tonen, tillbaka till ämnet: att vara fotograf i Karlstad.

Poängen är – utan att klaga på storstäderna egentligen – att det är svårt att vara fotograf i Karlstad. Det är svårt att vara frilansare över huvud taget, och det kräver ett väldigt tydligt mål. Så det är det jag har funderat på under den senaste tiden. Så vad är det som är viktigt för mig?

Familj, natur, lugn, andrum, kvalité och mycket service.

Jag tror att ett bra sätt för mig att hålla inspirationen vid liv är genom att känna att jag hinner varva ner lite mellan jobb och redigering. Att hinna landa. Jag tror också att det vinnande sättet att hantera kunder, speciellt i en marknad som är svårare att navigera, är genom att bygga bra kundrelationer och att få lojala kunder.

Två av mina jobb i år (Familjen Bergqvist och Anna Blomquist) fick mig verkligen att känna att jag träffat rätt bland kunderna. Verkligen helt underbara människor som dessutom lämnat jättefina omdömen i efterhand.

Det är där jag vill vara! För att tillgodose en tjänst som inte finns, och att inte överge orten bara för att “kvalitén finns i storstaden”. Jag kan inte tro att människor i resten av landet saknar kvalitétstänk och önskan om att få bra fotografier. Så kan det bara inte vara.

Vad tror du?

Jag är jätteintresserad av att höra din åsikt om det hela. Lämna en kommentar antingen här eller på sociala media, och dela gärna om du tycker ämnet är intressant!

 

Följ min blogg med Bloglovin