Ett sätt att se på saken
När jag var liten fick jag ibland låna min pappas kamera. Stor och tung i mina små händer, men känslan av att dra fram filmen och ta en bild var så otroligt spännande. Jag kunde sitta med papperskopior, diabilder, eller album och bara bläddra. Minnas stunderna som utspelade sig före och efter bilden.
Efter flera år med kameran som konstant följeslagare sökte jag 2011 till Fotoskolan Göteborg och blev en av 25 som antogs det året. I två år fick jag utbildning av grymma professionella fotografer, utmanande samtal med klasskamrater, och många skarpa projekt med spännande kunder.
Våren 2014 flyttade jag tillbaka till Karlstad och har sedan dess arbetat med fotografering som främsta sysselsättning. Som person är jag trots allt en mångsysslare och har svårt att låta spännande möjligheter passera utan att utforska dem, vilket lett till många erfarenheter både inom foto och angränsande områden.
Idag arbetar jag främst med företag, där Länsförsäkringar Fastighetsförmedling i Karlstad är en av mina största kunder. Jag är också aktiv i Nätverket för unga entreprenörer i Karlstad. Den som fotograferas eller arbetar med mig kan förvänta sig en glad fotograf som inte tar sig själv på för stort allvar, men alltid har fokus på kunden.
Photography is a way of feeling, of touching, of loving. What you have caught on film is captured forever… it remembers little things, long after you have forgotten everything.
– Aaron Siskind
Livet består av ögonblick
Att få fånga någon i ett ögonblick handlar för mig om att berätta en historia. Att sakta ner tiden på något sätt, och fånga stunden och personen, känslan och nästan doften i den millisekunden. Livet går så snabbt i vardagen, och det är så lätt att missa de små sakerna.
Att kunna berätta om de ögonblicken om och om igen, och beskriva vilka personerna i bilden är, är det som driver mig i mitt fotograferande. Att få berätta era historier, så att ni kan känna glädjen, nerverna och känslorna från bröllopet eller bakom kulisserna på företaget, att minnas hur spöregnet fick alla att gömma sig i täta grupper under samma paraplyer eller att återigen kunna höra barnens bubblande gapskratt – allt bara genom att se på en bild.
Min önskan är att alla ska få minnas sina finaste stunder, och att alla ska få känna sig självsäkra och trygga i dem. Jag vill att alla ska få fira sina ögonblick dem tillsammans med dem de älskar, och att kunna minnas dem som kanske inte längre finns kvar. Minnen är det som bygger oss som människor, och för mig är det viktigt att värdesätta dem.
“For what is joy if it goes unrecorded, and what is love if it is not shared?”
Hur kan vi arbeta tillsammans?
