Två tusen sjutton – det där året som inte alls blev som jag trodde, men det blev riktigt bra ändå. Året när min sambo blev kroniskt sjuk, och min älskade mormor gick bort. Året jag för första gången fick en normal månadslön, och året jag köpte min första egna lägenhet. Året jag kunde försörja mig helt som fotograf!

Hur hamnade jag här?

I mitten av 2016 började jag arbeta lite extra som fotograf för Fastighetsbyrån och till viss del även Länsfast. Eftersom det redan fanns en fotograf som jobbade med dessa två byråer satsade jag på att arbeta ungefär en dag i veckan, och göra mina andra uppdrag övrig tid. Det var under denna tid som jag även jobbade med ett extrajobb och studerade heltid för att få ihop allting. Idén om att kunna vara helförsörjd som fotograf kändes långt borta.

Men i slutet av 2016 blev den andre fotografen låst till Fastighetsbyrån i Karlstad, och jag fick ta över allting på Länsfast. Det kändes ärligt talat jobbigt, eftersom jag knappt jobbat med dessa mäklare. Efter det första mötet gick jag hem med gråten i halsen, de hade tidigare varit så nöjda med allting som den förre fotografen gjort, och hade inte haft någon vilja att bli av med honom. De ville såklart att deras framtida bilder skulle vara lika bra. Jag kände det hängandes i luften: ingen har valt att jobba med dig, vi fick ta det som blev över. Självklart var det ingen som sa det, och jag tror inte att någon tänkte det heller, men i mitt huvud blev jag det där skitiga andrahandsvalet.

Sen gick jag hem, tog ett par djupa andetag och där kom mitt djävlar anamma. Jag ska visa dem, vilken möjlighet att förbättras det här kommer att bli! Under 2017 jobbade jag som ett djur för att bli bättre, få nöjda kunder och för att utveckla den produkt som redan fanns på plats för dem. Lärde känna mäklarna, lärde mig hantera kunderna, fick bättre förståelse för mäklarnas individuella stilar och önskemål. Vi hade möten där de berättade hur nöjda de var för att de fått mig som sin fotograf (!) och vi blev ett fantastiskt bra team (och jag är fortfarande inte nöjd med allt, utan vill fortsätta bli bättre!).


Så har det sedan fortsatt; från tre bokningar i veckan i januari 2017, till helt fullbokat samma vecka i januari 2018. Jag har dessutom fått förfrågningar från andra mäklare under årets gång; tillexempel har jag numera även hand om HusmanHagberg, och så gör jag lite inhopp på SkandiaMäklarna och Fastighetsbyrån när det behövs. På något sätt har även mina vanliga uppdrag (företagsfotograferingar och reportage) ökat även dem, och jag har fått tillfälle att fotografera för många spännande bolag, däribland S-Kvinnor och Svenskt Trä 😊

Hur gjorde jag då?

Jag vet inte riktigt. Fast det är klart jag gör: Ödmjukhet, flexibilitet och såklart förmågan att lyssna på vad kunden efterfrågar. Ibland kan man inte erbjuda det som de begär, men väldigt ofta kan man mötas halvvägs på något sätt, och visa att man försöker. Det tror jag gör väldigt mycket i arbetet som fotograf. Att försöka förstå sin kunds situation och erbjuda lösningar som passar dem, utan att för den delen tumma på sin standard är alltid viktigt.

Men det viktigaste av allt är nog att göra sig sårbar och fråga: finns det något ni hade velat att gjort annorlunda? Kunde något ha varit bättre? Det är skrämmande och det kan svida lite när man får feedback – men om du klarar av att separera dig själv från produkten du levererar kommer du att klara av att kontinuerligt förbättra och förändra dina bilder mot det som kunden faktiskt efterfrågar och vill ha. Sedan gäller det såklart att ha lite tur och medvind.


Min förhoppning är att jag under 2018 ska få träffa lika många fantastiska människor och företag som under 2017, och att jag fortsätter att njuta av arbetet på samma sätt. Jag hoppas också att jag får tillfälle att utvecklas och lära mig nya saker.